Hoppa till innehållet

VM i snooker 1980

Från Wikipedia
VM i snooker
Turneringsinformation
TypRankingturnering
Tidpunkt22 april–5 maj
ArenaCrucible Theatre
PlatsSheffield
LandEngland
Prispengar60 000 GBP
Till segraren15 000 GBP
Regerande mästareWales Terry Griffiths
Högsta break136 (Steve Davis, Kirk Stevens)
Vinnare
VinnareKanada Cliff Thorburn
FinalistNordirland Alex Higgins
Finalresultat18–16
1979
1981

VM i snooker 1980 (Embassy World Snooker Championship) spelades i The Crucible Theatre i Sheffield, England, den 22 april–5 maj 1980. Det var den femte upplagan av turneringen som sponsrades av Embassy och den fjärde gången som den spelades i The Crucible Theatre. Turneringen vanns av kanadensaren Cliff Thorburn. Fram till år 2010 (då australiensaren Neil Robertson vann VM) var detta den enda gången under moderna eran (1969 och framåt) som vinnaren inte kommit från Brittiska öarna.

De åtta högst seedade spelarna stod över första omgången. Sammanlagt deltog därför 24 spelare i VM, jämfört med föregående års 16.

Händelser under turneringen

[redigera | redigera wikitext]
  • Alex Higgins ledde VM-finalen med 9-5 och såg ut att gå mot sin första VM-seger sedan 1972. Han började då showa och spela för att underhålla publiken genom att bland annat ta onödiga risker. Cliff Thorburn vände och vann matchen.
  • VM-finalen avbröts på BBC av rapportering från belägringen av den iranska ambassaden. När sändningarna från snookern återupptogs kommenterades detta av kommentatorn, den förre storspelaren John Pulman: "It's a case of from one Embassy to another..."[1].
  • Ovan nämnde Pulman gjorde detta år sin sista VM-turnering och blev utslagen mot kanadensaren Jim Wych.
  • Alex Higgins blev i kvartsfinalen mot Steve Davis den förste i VM att sänka 15 röda och 15 svarta bollar i ett frame. Han lyckades dock inte sänka de återstående färgade bollarna för ett maximumbreak. Han missade en svår stöt på den gröna.
  • Det 18:e framet i matchen i andra omgången mellan Cliff Thorburn och Doug Mountjoy tog 69 minuter att spela, vilket då var rekord för VM. Rekordet slogs inte förrän i 2006 års final mellan Graeme Dott och Peter Ebdon.
  Första omgången:
Bäst av 19 frames
Andra omgången:
Bäst av 25 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 25 frames
Semifinaler:
Bäst av 31 frames
Final:
Bäst av 35 frames
                                             
 England Steve Davis  10      Wales Terry Griffiths  10  
 Irland Patsy Fagan  6      England Steve Davis  13  
   England Steve Davis  9  
   Nordirland Alex Higgins  13  
 Nordirland Alex Higgins  10  Nordirland Alex Higgins  13
 England Tony Meo  9      Sydafrika Perrie Mans  6  
   Nordirland Alex Higgins  16  
   Kanada Kirk Stevens  13  
 Kanada Kirk Stevens  10      England John Spencer  8  
 England Graham Miles  3      Kanada Kirk Stevens  13  
   Kanada Kirk Stevens  13
   Australien Eddie Charlton  7  
 England John Virgo  10  Australien Eddie Charlton  13
 England Jim Meadowcroft  2      England John Virgo  12  
   Nordirland Alex Higgins  16
   Kanada Cliff Thorburn  18
 Wales Doug Mountjoy  10      Kanada Cliff Thorburn  13  
 Wales Cliff Wilson  6      Wales Doug Mountjoy  10  
   Kanada Cliff Thorburn  13
   Kanada Jim Wych  6  
 England John Pulman  5  Kanada Jim Wych  13
 Kanada Jim Wych  10      Nordirland Dennis Taylor  10  
   Kanada Cliff Thorburn  16
   England David Taylor  7  
 Kanada Bill Werbeniuk  10      Wales Ray Reardon  13  
 England Willie Thorne  9      Kanada Bill Werbeniuk  6  
   Wales Ray Reardon  11
   England David Taylor  13  
 England Ray Edmonds  5  England David Taylor  13
 England David Taylor  10      England Fred Davis  5  

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]